Tack

är en underdrift. Men det är ändå det ord som representerar bäst alla känslor vi känner just nu.

Tonerna har ekat ut från Hedlundadungen men det dunkar fortfarande i kroppen. Hårt och bultande av tacksamhet till alla er tusentals – Ni som har burit den här festivalen på sina axlar – I säkerhetslinor, på teknikflak, i bevakningsradios, städsäckar, filmkameror, matbodar, volontärkök, informationshytter och väntande stunder i backstagegrindar. Ni som inte stått på en scen, men stått bakom den och fått den att stå kvar. Ni som har stått på den och spelat tills det blöder. Ni som stod framför den och dansade tills benen skakade av adrenalin.

Och – ni co-founders som vågade tro, och köpte er biljett för knappt ett år sedan och gjorde så att det blev en festival överhuvudtaget. Samt våra curatorer som helt ideellt gjorde sina konstnärliga visioner till verklighet under björkkronorna i helgen.

Alla ni kanske inte har synts eller hörts så mycket som ni gjort skäl för. Men vi vet, vi vet vilka ni är och vi tackar er från djupet av vårt festivalhjärta.

Det är med en hel del yra i huvudet vi nu packar ihop, på platsen där en hel del hänt på bara ett par dygn. Där det officiella programmet började med en rörd Annika Norlin som presenterade sin textutställning med ackompanjemang av Umeås indiekör, där en farmor funderade över hur man ”kunde glömma sina drömmar på någons axel” samtidigt som en kajalprydd fjortonåring viskade att ”du är fantastisk, Annika. Fantastisk.” Där hemmasönerna i Caotico skapade eufori i ett cirkustält, en trummande Laleh förenade en fyragenerationers familj i tårar och dans och Mac Miller sjöng Happy Birthday för en lycklig Umeåbo som dagen till ära blev 35 mäktiga år. Där vi fick uppleva ett strömavbrott som slog ut hela området, ett INVSN som kärleksförklarade sig till festivalpubliken och fick stenhårda farbröder att gråta till ”Västerbotten”, där Femtastics djungel och Random Bastards ramp stod med öppna famnar, där Mattias Alkberg levererade en hel Almedalsvecka i talväg samtidigt som han sjöng om lördagstacos, där Frida Hyvönen spelade bara för just dig, och – där ett av världens största popband stod på scen med en hemmason bakom trummorna och tyckte att Umeå i nattljus var vackrare än Belgien, samt gjorde en spelning få lär glömma på ett antal år.

Vi vågar tro att Hedlundadungen förändrats i mångas ögon. Det är nu en plats där människor träffat en speciell person, där en låt blivit förknippad med en doft och där man kanske gjort något annorlunda, som man inte gjort förut. Man kanske såg en konsert med nån man inte visste vem det var, eller så är det precis exakt samma grymma plats som det var förut. Men en sak vet vi, DU har förändrat den för oss.

Tack för att du bar festivalen på dina axlar. Tack för att just du förändrade den här platsen.

Låt oss fortsätta tillsammans i framtiden och skapa U x U till något ännu större och vackrare. Det vet vi att det går, det är ingen överdrift. Så vi avslutar med att säga TACK igen, denna gång på förhand.

×Blogg

Se alla inlägg

MARCUS PRICE & JAQE BLIR ERSÄTTARE FÖR SYSTER SOL

Tyvärr har Syster Sol tvingats ställa in på grund av sjukdom. Vi är mycket ledsna för det, men desto gladare är vi över att vi får se Marcus Price & Jaqe på scen Manegen 23.20 under lördagskvällen i stället. Två genier inom Hiphopsverige. På en scen. Allt de bägge rör vid blir till raplyrik, och […]

Läs mer

Se alla poster