11 Jul 2014

Krunegård, välkommen!

Nedräkningen kan börja till fredag den 18e juli då den ständigt aktuelle Markus Krunegård äntligen äntrar stora scenen på U x U-festivalen. Allt sedan 2008 då han släppte sitt första soloalbum med tanken ”jag hinner väl med en soloskiva innan jag slutar” har karriären varit under konstant utveckling. Hör Krunegård berätta om den eld som brinner, den idiotiska magkänslan och sin livslånga frigörelseprocess!

Tidigare gitarrist och sångare i bandet Laakso och 2008 släppte du ditt första soloalbum, Markusevangeliet. Vad ledde fram till din solokarriär?
- En livslång frigörelseprocess, ständig fjättrad av bekvämligheten bakom kollektivet i musik, skola och idrott. Laakso hade kört sönder sig, vi drabbades kanske av olika prioriteringar och jag var lika sönder och ville, eller jag ville inte, det var mer en”jag hinner väl med en soloskiva på svenska innan jag slutar”-känsla. Sen dess har jag saknat kollektivism och ständigt sökt mig tillbaks till såna sammanhang.

”Jag älskar Norrland, flytta inte!”

”Jag är en vampyr” från Markusevangeliet har tidigare vunnit P3-guld för årets låt. Det har gått sex år sedan det albumet kom, vad har förändrats?
- Hopplös och bra fråga, sex års liv har hänt, sex års eld i bröstet har brunnit, sex år av att hitta nytt bränsle till musiken. Jag hoppas ju att allt har förändrats eftersom jag ser det som ett självändamål att göra okända saker men sanningen är lika mycket att det är samma röst, samma hjärna som funderar och vill visa upp sig. Rent kroppsligt har jag fått ont i samma knä som jag pajade i 7:an, jag har lärt mig vad Creme Brulee är och blivit ännu mer övertygad om att alla mår bättre om alla mår bättre.

Du utsågs till årets svenska soloartist av Gaffas läsare 2012 (!). Vad har varit särskilt viktigt för att hamna där du är idag?
- Ingen aning men jag försöker följa den idiotiska magkänslan, eller jag är oförmögen att slutföra saker som strider mot känslan i magen. Jag vet inte, hm att bara släppa in folk man törs vara ful inför gör att man känner sig ball och blir modig, i och för sig brukar det innebära nya vägar och ny inspiration att släppa in fel folk också.

Din senaste singel “Du stör dig hårt på mig” gick direkt in på P3s A-rotation!
- Ja, det är den sista låten jag skrev, som nån slags idrottsprestation, ”en till orkar du”. Det brukar ofta vara så dags i processen lite mer naiva omedvetna saker kommer fram. Skivan är skriven och väntar på att spelas in, det som händer däremellan är nån slags bonus, kanske bästa perioden i cykeln jag cirkulerar i och kring. Annars handlar den för mig om specifika känslor gentemot en specifik person i rätt allmängiltiga ordalag.

Och under våren släppte du nytt album, Rastlöst blod, hur arbetade du med albumet, och vad handlar det om?
- Jag lät den komma som en kompis eller kärlek, inte stressa skiten ur den stackaren. Målet var att vägen skulle vara målet, jobba med personer nära mig och inte släppa in några åsikter förrän det var klart. Innehållet är lite för nära för att uttala mig, men i enlighet med titeln spretigt och kanske rastlöst. Det var hur som helst en omtumlande och fri process.

Vad är viktigast för dig när du gör musik?
- Tid, samt icke självmedveten, meditativ och fri känsla. Detta flum är det viktigaste för att det ska bli nåt. Jag inspireras av och återkommer alltid till att översätta konstiga, märkliga och dåliga idéer till pop. Vill du skicka en hälsning till besökarna för U x U-festivalen? - Jag älskar Norrland, flytta inte!

Tusen tack Markus för att vi fick veta lite mer! Klart att du också se Markus Krunegård i sommar! Köp biljett här till U x U-festivalen. Och lyssna in dig på till exempel Hell yeah Norrtälje så länge! Följ oss på Facebook så får du veta det senaste som sker inom festivalarbetet! Vill du jobba med U x U-festivalen? Vi tillsätter fortfarande volontärer! Anmäl dig här.